Efter att ha sett de första videoklippen på YouTube var jag övertygad om att jag kunde bygga en husbil på egen hand. Den övertygelsen började dock snabbt falna.

Ju mer jag pratade om min idé med vänner och bekanta, desto oftare fick jag samma svar.

«Det är omöjligt.»

«Du kommer aldrig att få den godkänd.»

«Det är alldeles för komplicerat.»

Märkligt nog var det nästan ingen som talade om själva byggandet. Den största oron gällde alltid dokumentationen och godkännandet. Sakta men säkert började även jag tvivla. Kanske hade de rätt. Kanske var det bättre att överlåta projektet till personer som redan sysslar med det.

Det var då som en vän, som visste att jag länge hade varit intresserad av den här världen, skickade mig en TikTok-video.

På bara några sekunder visade de hur de omvandlade skåpbilar till husbilar och hur de sedan fick dem lagligt godkända i Spanien.

Det var första gången jag såg riktiga människor göra precis det jag själv ville göra.

Några dagar senare bestämde vi oss för att åka och träffa dem.

Hans verkstad låg nästan sjuhundra kilometer från mitt hem.

Under hela resan pratade vi om samma sak: hur mycket det kunde kosta, hur hela processen egentligen fungerade och om det var så komplicerat som alla sa.

När vi kom fram fann vi en liten verkstad. Där stod två eller tre skåpbilar och ett par personer som arbetade med dem. De visade oss en färdigbyggd husbil. Ärligt talat var jag inte särskilt imponerad. Det fanns detaljer som jag själv skulle ha gjort på ett annat sätt. Ett annat projekt hade en mer omsorgsfull finish, men egentligen var det inte det viktigaste.

Det som verkligen förändrade mitt sätt att tänka var något annat.

Dessa människor var invandrare, precis som jag. Det handlade varken om ett stort företag eller en fabrik. Det var vanliga människor som hade lärt sig att bygga om skåpbilar och, framför allt, att få dem godkända enligt lag.

I det ögonblicket kände jag att alla bitar började falla på plats.

I flera månader hade jag trott att det största problemet var dokumenten. Efter det besöket insåg jag att problemet inte alls handlade om dokumenten.

Problemet var att jag inte visste hur hela processen fungerade.

När jag kom hem började jag undersöka saken på egen hand. Jag letade upp ingenjörer som var specialiserade på typgodkännanden, läste igenom kraven och insåg att allt följde ett visst förfarande. Det handlade varken om tur eller om att göra något omöjligt. Man behövde helt enkelt känna till processen och genomföra den på rätt sätt.

Det fanns ytterligare en faktor som också påverkade mitt beslut.

De hade en ganska lång väntelista. Ibland tänker jag att om de hade kunnat sätta igång projektet direkt, så hade de förmodligen byggt min första husbil.

Men den väntan tvingade mig att i lugn och ro räkna om siffrorna.

Jag kom fram till en mycket enkel slutsats.

Om jag byggde husbilen själv skulle jag inte bara spara en hel del pengar. Jag skulle också lära mig mycket under hela processen och kunna bygga precis den husbil jag ville ha, utan att behöva anpassa mig efter någon annans beslut.

På vägen hem funderade jag inte längre på om det var möjligt eller inte.

Det hade jag slutat oroa mig för.

Jag tänkte bara på en sak.

Vilken skåpbil skulle jag köpa först?.

Den resan gjorde inte bygget lättare.

Det som förändrades var mitt sätt att se på henne.

För första gången var jag helt övertygad om att det var ett realistiskt mål att bygga min egen husbil.

Om du har gått direkt till det här kapitlet, du kan börja från Hela historien om hur LSR365 kom till.

Dagen därpå började jag leta efter den skåpbil som skulle bli det första projektet i LSR365 (Frihet på hjul).